Min ettriga lilla gris av rasen Jack Russel Terrier. Jag fick hem honom när han var fyra år. Via en annons jag satt ut kontaktade hans förra familj mig och berättade om denna lilla hårtuss att han behövde ett nytt hem då han inte riktigt kom överens med barnen i deras familj. Jag och Jossan åkte dit för att kolla på honom och det var kärlek vid första ögonkastet. Han följde med mig hem samma dag. Vi fann varann direkt han och jag, blev oskiljaktiga från första stund.


Såhär såg Åke ut när jag hämtade honom. ;)

Åke är allas lilla favorit. Nästan alla (finns väl nåt undantag) tycker att Åke är den coolaste hunden ever. Och jag kan förstå varför, för det är verkligen så. Han är full av bus, glädje och kärlek och han finns alltid där vid min sida.



Många undrar alltid över vad Åke är för ras och blir väldigt paffa när jag säger att det är en JRT. En del fåniga människor kan även heller inte acceptera att han är det och tjatar om att han måste vara en blandras.
Nej det är fel. Åke är en JRT. Men han är av den gamla typen. Åke är född innan JRT ens blev godkänd som ras inom SKK så Åke följer inte den rasstandard som sattes och är därmed inte heller reggad i SKK givetvis. Åke har en stamtavla från Svenska Jack Russel Sällskapet, som idag inte längre är en aktiv verksamhet.



Åke, min lilla terrier, min stora kärlek!

 

Åke kommer stanna hos mig tills den dagen han vandrar över till andra sidan.

Jossan fick med sig en annan tjej hem från Hedeforsens kennel oxå.
Ebba.



Ebba är kärlek.
Satans vilken jycke.
Trevlig & kraftfull. Hade mycket att ge hela tiden.
Sen var hon riktigt roliga oxå. Man skrattade ofta åt henne.
Klantig så in i helsike, gick hon förbi bordet så var det alltid nåt som ramla ner. Hon kanske gjorde de me flit. ;)
Då ska man kalla henne riktigt smart istället. Förutom när det var glasen som åkte.

 

Ebba och Åke, (som kommer i nästa inlägg eftersom jag ändå träffade Ebba innan jag skaffade Åke) de var fasen bästa polers. Nedrans vad de kunde härja. Och de var så söta ihop.
Jossan fick ju ont om tid pga så mycket jobb så Ebba fick flytta tillbaka till Hedeforsen, nu har hon en ny fodervärd och även hon har fått en kull valpar.



Jag gilla Ebba. O jag kan sakna henne många ggr. Ska jag ha en Schäfer så vill jag ha en Hedeforsen schäfer. ;)



Åke saknar oxå Ebba säger han. De va hans stora kärlek. (efter matte då) ;)

Kompisen Jossan skaffa en schäfer, Issa.
Så sjukt snygg hund.
Men så mycket hund.
Issa krävde mer så Hedeforsens kennel tog över henne.
Idag är Issa utbildad narkotika hund och har haft en kull valpar.


Bilden är lånad från Hedeforsens hemsida.

När Zack somnat in så var jag helt hundlös.
O det trivdes jag ju givetvis inte med.
Brorsans bästa polers Per flytta till boende bakom mig o jag fick erbjudandet att få promenera med hans hund Bamse, en schäfer/labrador blandis. Brorsan flyttade till Per så jag hängde där jämt jag med, och var med Bamse en massa.



Sån jäkla trevlig hund. Kunde oxå gå lös fasiken överallt.
Han kan fortfarande gå lös men nu är Bamse lite gammal o hör antingen det han vill höra eller så kan det i själva verket vara så att han faktiskt hör dåligt.



Min bästa vän Ems och Per fann kärleken och de bor tillsammans i hus nu så Bamse har en hel egen trädgård o luffsa runt i nu, och så har han fått en kattkompis oxå.


Lillebror Tobias & Bamse.

Bamse är en fantastisk hund, som så många andra, men han är ändå unik.
Han kommer oxå alltid ha en plats nära mitt hjärta.

Wille och Ludde var två svarta Jack Russels som bodde på hästgården jag jobbade på där jag hade med Zack.
De var typiska terriers och de hängde mycket i stallet, och de hängde oftast inne i foderboden för det var ju där alla möss fanns. Kommer inte ihåg vem av dom det var men nån av de kunde sitta i timmar o lyssna på mössen i väggen.



På bilden är det de två längst fram, den stora svarta är Zack och den andra, som faktiskt oxå var en Jack Russel och ser ut som Åke, var en tik som en bekant till gårdens ägare hade med sig. Hon och Zack blev lite kära. ;)

Cesar var min svägerskas mormors hund. Men hon orkade inte ha honom längre så då fick han flytta hem till min bror och hans sambo och bo där med Zack.
Jag hängde ju givetvis där jämt och var ute och härja med jycksen.
Cesar var en blandras av Tibetansk Spaniel och något mer som jag faktiskt inte kommer ihåg vad.


Cesar är den lilla bruna hunden dårå.

Hehe stördaste minnet var att han alltid var så nedrans tänd på Molly. ;)
Jag gav även Cesar smeknamnet Lester för jag tyckte han såg ut som en Lester.

Cesar fick sen ett nytt hem hos min brors kompis föräldrar. Där har han det gott.

Zack var från början min brors flickväns hund men när de efter många år gick isär så stannade Zack hos min bror.
Zack var en blandning av Border collie och Labrador.
Underbar kille. Mjuk och vänlig. Hade han lös överallt och det räckte med ett svagt Sss ljud så stannade han.



Zack fick flytta till mig när jag bodde i sthlm och jobbade på en annan hästgård. Han var så suverän att ha med överallt. Under dagarna när jag jobbade i stallet så låg han antingen utanför mitt lilla hus o vakade eller så ströva han omkring med mig i stallet och på gården.

 

När du kom till mig i ensamhetens stuga ute i skogen tog du inte bara med dig din intelligens.
Du delade med dig av ditt mod och du fick mig att känna mig säker
när du troget lunkade vid min sida, lyssnandes till vartenda ord.
Mörkret och skuggorna utanför fönstren kom inte åt mig lika lätt när jag visste att du var där med mig.
Men du försvann allt för fort min vän.

Du var något utöver det extra och du kommer alltid
ha en stor plats i mitt hjärta.

 

Ett starkt minne var när vi under en skogspromenad gick vilse och jag beslöt mig för att låta Zack bestämma vart vi skulle, han ledde mig tillbaka till gården. Tack min älskade hund!


Två härliga pojkar som håller matte sällskap vid hoppträningen.

Jag och Helen stack till Västerhaninge och jobbade på Östnora stuteri.
På gården fanns tre charmiga hundar.
Bell - Bullterrier & Sassa o Noe - Beauceron.



Bell som bodde under samma tak som mig och Helen var en riktig goding. I början tyckte hon att det bara var hon och matte som skulle bo i huset, men efter att hon sen insåg att både jag och Helen var generösa med korven så blev vi bästa vänner. ;) Varje morgon innan jobbdags hade vi en go gris med oss vid frukostbordet.
Roligaste minnet var när Bell fastnade med huvudet i Helens gamla chipspåse o gick in i väggen. :P

 

Sassa, unghunden, var riktigt rolig. Både hon och Noe bodde i stora huset på gården men hängde mycket hos oss om dagarna och var med i stallet på gården. Sassa var ett energiknippe, fullt ös hela tiden.
Roligaste minnet var nog när hon bet Jean Luc i baken. ;P

 

Noe var den äldre visa damen. Riktigt härlig trevlig tjej. Det är nog blandningen mellan henne och Sassa som gjort att jag är så förtjust i Beauceron. Noe var mest den hunden som bara var. Hon var även den som kunde ligga och mysa hur länge som helst.
Sötaste minnet var när hon och Helen somna på golvet med puffen som huvudkudde.

Tessy var min bästa kompis Emmas hund. En Golden retriever tik. Som blev Mollys bästa polers.



Kul var varja gång jag o Molly skulle gå till Emma o Tessy så behövde jag bara säga "Ska vi gå till Tessy?" så visste Molly direkt vart i skulle. Hon visade vägen. Ibland när hon var lös så kunde hon gå sista biten själv och stannade utanför grinden. Samma sak för Emma med Tessy, Tessy visste vart hon skulle.



Ett minne med Tessy var när Emma vann massor med biljetter till en kryssning, så hon o familjen o alla våra vänner åkte iväg, men eftersom jag inte vågade åka båt så stannade jag hemma och bodde hos Emma och var hund o kattvakt istället. Det var mysigt.

Min bästa vän någonsin.
Molly var min första hund. Fick henne när jag var 10 år gammal.
Molly var en blandras av Schäfer och Labrador.
Kan ni tänka er lyckan när jag fick min egna hund. Det är nog den bästa dagen i mitt liv, dagen vi hämtade henne.
Det finns så otroligt mycket jag skulle kunna säga om denna hund så jag kan inte skriva allt här.
Hon var fantastisk.



I många av de mörka stunder fanns du där med ljus, glädje & trygghet.

Svart, tjock, vänlig och med den mest klokaste blicken jag kunnat möta.
Min bästa vän som alltid fanns där på golvet i den trygga vrån.
Jag fick luta mitt huvud mot dig och känna dina andetag och jag andades med dig.
Där blev vi två en.
Din otroliga förmåga att känna av mattes sinnestämning imponerar mig,
och att du med din närvaro och dina pussar stöttade mig och hjälpte mig
igenom svårigheterna.
Jag kommer aldrig glömma dig.

  

Vår kärlek är som vinden, jag ser den inte men jag känner den.



Minnesvärda stunder:
När vi lekte kurragömma.
När vi tävla vem som kom först till mitt rum.
När vi sjöng bä bä vita lamm tillsammans.
När vi var ute o härjade med Emma & Tessy.
När jag lärde henne ta pistolen ur näven på mig.
När vi bada om sommrarna o hon rev mig jämt.
När vi snarka ikapp o hon tog all plats i sängen.
När vi bara låg på golvet o myste.

Molly hade epilepsi vilket var mindre trevligt.
Och Molly var överviktig så när hon blev till åren så orka hon inte så mycket.

Det jag ser fram emot mest är när vi möts igen.

Min styvfars föräldars gamla hund.
Blandning av Schäfer & Labrador.
Inte världens trevligaste hund då han inte funkade ihop med barn.
Hade tydligen gjort något mot ett spädbarn en gång.
Tror ni min mor var nojig första gången vi, barnen, skulle med dit.

Men han var inte en sån hemsk hund.
Jag hängde mycket på min styvfars föräldrars gård och sålänge man inte klappade och höll på med hunden så var han hur snäll som helst. Höjdpunkten för mig var varje morgon då hunden skulle ha frukost och jag fick ge honom den.



Jag minns en gång när jag satt på trappen och skrev i min bok, så kom några av vildkatterna ut (de bodde under huset) och skulle äta lite av gröten de fick dagligen, så pratade jag till katterna och de fräste åt mig, då reste sig Goliat upp och jagade bort dom.
Jag tyckte att katterna skulle få äta ifred så jag gick till ett annat ställe, en sten vid vägkanten och satte mig där, då gick Goliat med och la sig vid mina fötter.