Min bästa vän någonsin.
Molly var min första hund. Fick henne när jag var 10 år gammal.
Molly var en blandras av Schäfer och Labrador.
Kan ni tänka er lyckan när jag fick min egna hund. Det är nog den bästa dagen i mitt liv, dagen vi hämtade henne.
Det finns så otroligt mycket jag skulle kunna säga om denna hund så jag kan inte skriva allt här.
Hon var fantastisk.



I många av de mörka stunder fanns du där med ljus, glädje & trygghet.

Svart, tjock, vänlig och med den mest klokaste blicken jag kunnat möta.
Min bästa vän som alltid fanns där på golvet i den trygga vrån.
Jag fick luta mitt huvud mot dig och känna dina andetag och jag andades med dig.
Där blev vi två en.
Din otroliga förmåga att känna av mattes sinnestämning imponerar mig,
och att du med din närvaro och dina pussar stöttade mig och hjälpte mig
igenom svårigheterna.
Jag kommer aldrig glömma dig.

  

Vår kärlek är som vinden, jag ser den inte men jag känner den.



Minnesvärda stunder:
När vi lekte kurragömma.
När vi tävla vem som kom först till mitt rum.
När vi sjöng bä bä vita lamm tillsammans.
När vi var ute o härjade med Emma & Tessy.
När jag lärde henne ta pistolen ur näven på mig.
När vi bada om sommrarna o hon rev mig jämt.
När vi snarka ikapp o hon tog all plats i sängen.
När vi bara låg på golvet o myste.

Molly hade epilepsi vilket var mindre trevligt.
Och Molly var överviktig så när hon blev till åren så orka hon inte så mycket.

Det jag ser fram emot mest är när vi möts igen.